Eller är det bara något fel?
Här sitter jag, kvart i 3 en tisdagkväll, ensam på mitt rum, och vad är det jag hoppas på?
Hoppas jag på något överhuvudtaget eller sitter jag bara här utan en tanke på omvärlden?
Borde jag sova istället för att orka upp i skaplig tid eller borde jag skita i vilket?

Innan jag ger upp mitt dumma uppesittar beteende ska jag tala om för er mina vänner att Johanna min fina, snälla, bästa, söta, roliga, smarta fyller hela 18 år.. Ja såhär brukar det se ut när folk skriver om sina vänner (även jag) men nu tänker jag inte göra det. Jag tänker bara uttrycka mig lite fint sådär och skriva att Johanna har en speciell plats hos mig. Och det är underbart med en sån vän. Alla borde få ha en egen Johanna.

Nu  tänker jag inte skriva mer för då kommer det sluta med att jag låter som en sån där "Jag älskar alla mina vänner mest av allt i världen och jag skulle inte klara mig utan dem" Jag är inte den personen.

GODNATT